Det kinesiska köket är en harmonisk mix av färg, smak, form och finess. Kinesisk matlagning är ansedd som ett av de rikaste och mest mångfacetterade kulinariska arven i världen. Det härstammar från de olika regionerna i landet, men är nu nästintill lika populärt vart i världen man än kommer.

En kinesisk måltid består ofast av två huvuddelar. En huvudrätt, vanligen nudlar, ris eller mantou, vilket är ångade bönor. Detta följs av grönsaker, fisk eller kött och avlutas ibland med en soppa.

Den huvudsakliga ingrediensen i det kinesiska köket är riset. Dock finns i många delar av Kina, vetebaserade produkter, som t ex nudlar.

Vegeterianer är inte heller ovanligt i Kina, de flesta kinesiska vegeterianerna är buddhister och äter en stor mängd grönsaksrätter.

Efterätter är mindre vanliga i det kinesiska köket. Men det finns t.ex. basi, som är sirapstäckt frukt. Vidare finns dousha, vilket är en pasta gjord på röda bönor. Denna fyller man t.ex. bakverk med och friterar. En annan vanlig efterätt är färskfrukt.

I Kina anser man att kalla drycker är dåliga för matsmältningen när man äter varm mat. Därför serverar man traditionellt té eller varmt vatten till maten.

Kinesiska maträtter som ångade grönsaker, kött och fisk är väldigt hälsosamma och innehåller nästan inget fett eller kalorier.

Vanliga kinesiska grönsaker är t.ex. lök och kål, man kryddar mycket med soja och färsk ingefära.

Man äter också dumplings, vilket är degknyten som fylls med olika ingredienser och sedan ångkokas.

Till frukost finns både, soppor och olika rismåltider.

Lokala specialiteter är t.ex. tofu, sojabönsost som är kallad doufu i Kina. Tofun är vit och len och smakar inte särskilt mycket men är en vanlig och populär ingrediens. I det kantonesiska köket äter man en del väldigt lokala specialiteter som orm, råtta, hund och katt. Men vanligen nöjer man sig med t.ex. ångkokt kyckling med kokosnötssås, grillad spädgris, hajfena och pudding på vattenkastanjer.

En lokal delikatess är tusenåriga ägg som är råa ägg som lagrats länge i lera. Vidare finns svart sjögurka och strimlad komage. I Shanghaiområdet och runt Yangtzefloden äter man mycket fisk, bambu, svamp och grönsaker. På grund av att kineserna ofta har ont om bränsle så kokar man inte maten länge, utan tillagar snabbt genom fritering och snabbfräsning av finstrimlade ingredienser.

I Shanghai-området och i trakterna söder om Yangtzefloden är ris en stapelföda i stället för spannmål som i norr. Dessutom äter man mycket fisk, bambu, svamp och grönsaker efter säsong. Man använder sig dock också utav kokning, stuvning, bräsering, ungnsbakning osv. Man avslutar ofta med att lägga upp sina maträtter på konstfulla sätt, så de blir lika vackra att titta på som goda att äta.