![]() Sitemap |
![]() I alla fall, vår kryssning avgick precis
som många andra från den amerikanska storstaden Miami, belägen
i södra Florida på den amerikanska östkusten drygt 15 mil från
Kuba och resten av den Karibiska ö-världen. En kort taxiresa från
downtown ligger Port of Miami, den stora kryssningshamnen vaifrån båtarna
avgår. Redan från taxin fick vi vår första vy över
det som skulle bli vårt hem under de närmaste sju dagarna. Efter
en ganska smidig säkerhetskontroll bordade vi det gigantiska Liberty of
the Seas, världens numera näst största kryssningsfartyg efter
det att Oasis of the Seas, också ägt av Royal Caribbean, togs i bruk 2009. Liberty of the seas är som sagt enormt;
339 meter långt, fjorton våningar högt och med kapacitet för
drygt 3500 passagerare samt en besättning på 1400. Fartyget har varit
i trafik sedan maj 2007 då det lämnade Finland där det byggts
under drygt tre år av det finländska varvet Aker Finnyards. Efter
att ha funnits oss tillrätta i vår hytt så var det dags att
göra båten, en trevlig start och ett bra sätt att se lite medpassagerare
är att slå sig ner på någon av båtens alla barer
och ta en drink. Alla passagerare blir vid ombordstigningen tilldelade
ett bord samt ett klockslag där sedan resans alla middagar intas. Middagarna
serveras i de två restaurangerna Michelangelo och Rembrandt i några
olika sittningar, de båda restaurangerna har precis samma meny, så
det spelar ingen roll i vilken du hamnar vad det gäller maten. Nivån
på middagsrestaurangerna är dessutom några snäpp högre
än Windjammer. Trerättersmiddag serveras på vita dukar av artig
och åtminstone i vårt fall väldigt trevlig personal. I bakgrunden
spelar en violinist och stämningen är väldigt uppslupen och trivsam,
två nätter uppträdde t.om. serveringspersonalen för oss
passagerare och sjöng. Första kvällen introduceras vi för vår servitris, hon heter Ribi och kommer från norra Indien. Vi får en varsin meny med en rekommenderad meny av kocken och drygt sex övriga val förutom de fyra, fem rätter som alltid finns på menyn. Den första middagen börjar för mig med en förrätt i form av en lökpaj med gruyereost, huvudrätten är en väldigt mör men lite smaklöks fläskfilé och finalen är en chokladtårta. En inte så jätteimponerande start som dock skall ta en oväntat bra vändning. Det följande dagarna blir nivån bara
bättre och bättre, vår servitris Ribi som vi blir riktigt familjära
med förstår snabbt vad alla i sällskapet tycker om och är
en riktig fena på att rekommendera olika rätter hon tror vi gillar.
Middagen dag två är en fruktansvärt mör filet mignon som
serveras med en helt okej béarnaisesås. Köttet smälter
verkligen i munnen och vi förvånas över att så pass massproducerad
mat ändå kan hålla så hög kvalitét. Varje
dag har ett tema och någon dag senare är temat italienskt. Resans
kulinariska höjdpunkt kommer in i form av en riktigt god risotto med två
perfekt stekta pilgrimsmusslor, faktiskt en riktig fullträff. Det är
då jag minns en taxiresa vi gjort några dagar tidigare mellan vårt
hotell i Miami och stranden vid South Beach. Vår haitiska taxichaufför
förstår att vi ska på kryssning och börjar genast tipsa
oss om allt mellan himmel och jord, han berättar att han själv ofta
åker på kryssning och att man de dagar då något är
särskilt gott givetvis ska be om mer. Det finns inga begränsningar,
och serveringspersonalen ger en precis så mycket man vill, bara man frågar.
Själv brukar han den kvällen det serveras hummer ta om minst fem gånger. Om man lyckas tröttna på både Windjammer och någon av middagsrestaurangerna så finns det ett par ytterligare alternativ. Dels så kan man utan kostnad få både frukost samt ett antal rätter i stil med hamburgare leverarade som roomservice fram till midnatt. Vill man ha roomservice efter den tiden så tillkommer en avgift på fyra dollar. På promenaden på däck fem ligger dels Sorrento's vilket är en liten italienskinspirerad pizzarestaurang som serverar några olika sorters pizza samt ett antal sallader och tillbehör, t.ex. mozzarellasallad. Det intressanta med det här stället är att du inte behöver sitta där och äta, utan vill du gå vidare till någon av pubarna, eller hem till hytten och äta din pizza så är det bara att bära med sig tallriken. Vill man ha dricka så köper man sig en öl eller en läsk, eller plockar med sig en mugg gratis citronvatten. Det finns ytterligare några alternativ på
båten för den som vill testa annan mat, som den italienska restaurangen
Portofino och grillrestaurangen Chop's grille. Båda dessa restauranger
har en kuvertavgift på drygt tjugo amerikanska dollar per person, och
i det priset ingår heller inte dryck. Vi testade ingen av dessa restauranger
på vår resa, men enligt ryktet är de värda de extra pengarna. Sist men inte minst har vi Johnny Rocket's, en amerikansk hamburgerkedja i femtiotalsstil. För en kuvertavgift på fem dollar så får du äta hur mycket förrätt, huvudrätt och efterrätt du önskar. Notera även här att dryck tillkommer, så tar du en milkshake så är du uppe i tio dollar vilket ändå är en slant för att en äta hamburgare med pommes. Maten, speciellt hamburgaren är god, men efter två lass lökringar och pommes så orkar vi inte ens äta efterrätt. Plus i kanten för att personalen även här kommer ut och sjunger och dansar för oss gäster. Personalen ja, under hela resan så var faktiskt alla, från början till slut enormt trevliga. Aldrig några sura miner eller "det går inte", utan alla våra såväl enkla som knepiga önskemål löstes på bästa möjliga sätt och alltid med ett trevlig leende. Plus även här för att vi varje kväll fick ett nytt djur vikt av handdukarna i hytten. En rolig detalj som tydligen är standard på Royal Caribbean. Så förutom att äta, vad går egentligen kryssningen ut på? Vår resa gick först till Labadee, en resort ägd av rederiet Royal Caribbean och beläget på Haiti. Labadee är avspärrat med stängsel och skyddat av en vaktstyrka som ser till så att turisterna inte kan ta sig ut och haitierna inte kommer in. Det jobbar dock ett antal hundra lokalanställda haitier i Labadee och utvalda försäljare har tillträde och möjlighet att sälja souvernirer till de turister som besöker området. Vi kom fram till Labadee bara några veckor efter den stora jordbävningen som drabbade Haiti, och det var trevligt att se att Royal Caribbean som tidigare utlovats hade med sig en hel del förnödenheter som plockades upp av lastbilar med hjälparbetare för vad som berättades vidare transport till de drabbade områdena. Vår andra destination var Ocho Rios på
Jamaica, på båten varnades för att jamaicanerna kan vara
lite närgångna när de försöker sälja saker, men
efter någon timme i land var det inte några problem och vi hann
köpa både rom, bli inbjudna till att bosätta oss på Jamaica
och dessutom ta en och annan öl av det lokala märket Red Stripe. En
del av dagen spenderade vi på en strandklubb belägen några
hundra meter från där båten ankrar. Inträdet för
hela dagen låg på två och en halv amerikansk dollar där
det dock tillkom en slant om man ville ha en solstol. Inne på området
kostade en iskall Red Stripe fyra amerikanska dollar. I närheten låg restaurangen Coconuts on the bay, en ytterst turistig restaurang som dock serverade en helt godkänd jerk chicken. Jerk chicken är jamaicas nationalrätt och består utav kyckling som först marineras i en torr marinad av heta kryddor och sedan grillas. Vi fick den serverad med det klassiska karibiska tillbehöret bönor och ris samt cole slaw och en riktigt stark, men väl god, jerksås. Det tredje stoppet var på Grand Cayman, den största av de tre öarna som utgör det brittiska skatteparadiset Caymanöarna. Från det myllrande och något kaotiska Jamaica ter sig huvudstaden George Town tämligen västerländsk och välordnad. Luftkonditionerade butiker, KFC, Dunkin' Donuts och Burger King tillsammans med mängder av diamantbutiker, banker och klädaffärer. Som tur är behålls ändå den karibiska stämningen, och någon kilometer från George Town ligger en av världens vackraste stränder, Seven Mile Beach, belägen. Vår busschaufför mellan huvudstaden
och Seven Mile Beach berättade dock att han inte alls förstod varför
stranden kallades just Seven Mile Beach när den bara var 5,5 miles lång.
Oavsett längden på stranden är den verkligen slående vacker.
Så pass lång att alla får plats och sanden är nästan
helt kritvit. När vi var där var vattnet i princip samma temperatur
som luften och vi såg inte till en enda strandförsäljare. Seven
Mile Beach är en helt publik strand så man kan lägga sig var
man så önskar, vill man ha en solstol så får man dock
bege sig till ett hotell eller en strandklubb. Där finns också möjlighet
att äta eller ta något att dricka. En öl kostade här sisådär
5 amerikanska dollar. Det fjärde och sista stoppet gjorde vi på ön Cozumel som tillhör Mexiko. Båten ankrar vid vad som i princip är ett stort köpcentrum, och för den som vill se det lite mer av det genuina Mexiko beger sig in till staden, vilket med taxi kostar runt sju amerikanska dollar enkel väg. Det går såklart också att köpa en utflykt med Royal Caribbean eller någon av de lokala agenturerna och det finns t.ex. möjlighet att åka u-båt på vad som anses som ett av världens vackraste rev. Två dagar spenderas till havs, en på utresan från Miami och en på väg tillbaka från Cozumel. Förutom att äta finns det möjlighet till en mängd olika aktiviteter; skridskoåkning, klättervägg och diverse olika frågesporter i en av barerna var några av våra favoritaktiviteter. För den som vågar går det även att prova att surfa i båtens sk. Flow rider, en konstgjord surfvåg där man får hjälp av instruktörer att inför en ömsom applåderande ömsom fnittrande publik få testa sina surffärdigheter. Vill man slå på stort kan man hyra hela Flow ridern för sisådär trehundra amerikanska dollar per timme. Båtens hytter är skapligt rymliga och
innehåller minst en platt-tv, soffa, telefon, garderob, två enkelsängar
eller en dubbel samt toalett med dusch. Man kan såklart även lägga
till en slant och få en hytt med fönster, balkong och till och med
olika typer av sviter. Överallt finns trådlöst internet om man
har egen dator med sig, det finns även ett businesscenter, alltså
sal med datorer som går att använda. Priset för tillgång
till internet oavsett om det är trådlöst på egen enhet
eller i båtens businesscenter låg under vår resa på
55 cent per minut, alltså ett timpris på ungefär 30 dollar
eller 220 kr. Väljer man att köpa hela timmar får man ner priset
per minut något. Summerat var vår kryssning en mycket trevlig
upplevelse. Möjligheten att ta med sig hotellet runt om i Karibien eller
vart man nu väljer att kryssa är väldigt bekvämt och smidigt,
och för den inte så äventyrlige såväl som den med
ont om tid dessutom en chans att få se en rad spännande länder
på kort tid, med lite framförhållning behöver det heller
inte kosta så enormt mycket. Se även: ![]() |
![]() ![]() Mat i olika världsdelar Europa Asien Afrika Sydamerika Nordamerika Oceanien Skandinavien (engelska) Alla våra recept Recept 1 Recept 2 Recept 3 Recept 4 Recept 5 Recept 6 Recept 7 Recept 8 Recept 9 Recept 10 Follow our new food, travel, recipes and cooking blog Foodetccooks.com |